Ett avsked

VARNING för lång text. förlåt verkligen, förlåt... uppskattar om du dock verkligen läser allt..förstår dock om du inte gör det... jag har ju dock ändå lagt energi på att skriva detta... så... snälla?

Ett proper avsked saknas.
Stabiliteten försvann likt dörrens forcerade öppnad.
du såg det som fanns bakom dörrarna och blev förvånad.

Jag hatar hur världen är, hur systemet funkar och hur allt ser ut.
tröttnat på att alla får det dem inte förtjänar.
tröttnat på att elaka dumma människor får det dem inte förtjänar.
tröttnat på att snälla underbara människor får det dem inte förtjänar.


Vem bestämmer vem som får vad man bestämmer? Absolut ingen, utan det är slumpen.
Så därför uttrycker jag mig mitt hat mot denna slump som inte verkar vara så slumpmässig.
Det verkar som om dom hemska, kalla skitpersonerna får lycka. Medan vi andra får kämpa för att ens kunna sova utan att ha tårar i ögonen.

Ser ut så ur mina ögon enligt mig.

Trött och arg är jag på detta.
Vilken jävla lögn att de ska vara ens bästa tid!

Jag fick rådet att aldrig visa känslor, att aldrig visa mina svagheter.
Detta har jag tagit till, djupt in i hjärtat.
Jag önskar dock att just du, du vet vem du är. Jag vill säga allt jag tänker på till dig men... Censuren stoppar mig. Jag vill inte ljuga för dig, och jag vill inte vara tyst då jag hatar tystnaden. är djupt tacksam över att du förstår mig och förstod att jag inte ville höra någon prata utan att någon bara höll om mig och sa att allt var bra, att allt var okej, att det var okej. Att du stod ut med mig. Det var allt jag behövde, och de var mer än vad jag förtjänade.

Vet hur du tänker och vet hur mycket du hatar det sista jag skrev...

Jag undrar dock varför?
vad har jag gjort som gör att just jag förtjänar det?

jag tröttnar på den tanken, och ser tröttheten i andras ögon då jag frågar den frågan. Min hjärna funkar så, den ser inget hopp, den ser inget sådant utan den vill ha anledningar och svar. frågorna är inte viktiga... Bryr mig inte om frågorna, det är svaren jag vill åt.



Närhet, en kram, en smekning, en bekräftelse gör så mycket hos mig...oförklarligt mycket. Ska försöka återskapa en målning min psykolog gjorde, och förklaringen är att en är hur en normal människa funkar, grovt sätt, och den andra är hur jag funkar. klicka på bilden för att kunna se vad som står lättare.



Detta funkar inte. jag är trött på att vakna skrikande, gråtande och helt rädd.

vad är jag rädd för egentligen? är det du? Du som förstört mitt liv? är det verkligen så enkelt?

är det inte bara så att jag är trött på att vara ensam.


visst det finns 9 miljoner i sverige... 6 miljarder i världen... nån av dem, så som en sa, borde gilla mig. ja såklart att , ja visst dom kan gilla mig... men jag är trött på att vänta, trött på att längta, trött på att hoppas och sen få det krossat...

Detta har gjort mig rädd, och därför tror jag att det är de som gör mig rädd... jag kan inte se mig själv med en partner. jag kan inte se, kan bara inte se, att nån känner sig bekväm med mig, känner mig tålig,

just nu känner jag mig jobbig att jag ens tjatar med detta... att jag inte kan fatta att de inte är så... men de är just det... jag kan inte fatta att det inte är så... trött på detta... trött på allt... finner det kul, finner det humoristiskt, att det kan ta slut så snabbt



För att vara äckligt klämmig kommer nu ett musikstycke av SÄKERT!

"Och det här är vad alla har sagt om dig Håll dig borta från honom han kommer att såra dig Det här är vad alla har varnat mig; Du är så bräcklig det kommer att krossa dig Det här är vad alla har sagt om mig; Håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa, klä in dig i wellpap, för, du kommer skadas, ge dig inte hän Du har soviga leder, du kommer skrapa dina knän Och det här är vad magen säger om dig Du gillar mig för mycket det måste vara något fel på dig Det här är vad hjärnan har sagt om mig Jag måste vara galen, jag har aldrig känt så mycket som när jag är med dig, jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig Jag har aldrig känt så mycket när jag är med dig "

Det är just så jag tänker. Om någon gillar mig. jag kan inte förstå det. jag förtjänar inte det. jag förtjänar inte att uppta folks tid, förtjänar inte att folk ska tvingas att höra på mig, förtjänar inte mycket. jag orkar inte mer. Varför ska jag ens få er att läsa min blogg?


jag älskar er för dem tankarna ni har dock. jag älskar er verkligen och jag mår så bra av er, även om jag själv anser att jag inte förtjänar den energin




nu blev det en lång text igen... sorry. men har du läst hela, då är du fantastisk... har du inte läst hela...då förstår jag dig. Tanken som räknas haha, eller hur....