klockan 06:15

Fan va e de som händer i mitt liv

nattliga vaknanden av mardrömmar om ensamhet slår till hårdare än diamanter

telefonsamtal från våldtäcktsmän om hur mycke dem saknar en

bevittnelse på nattens förbifart, snabbare än någonsin.

jag försöker inte vara djup men jag är förvirrad och förtvivlad.
Kan verkligen inte sluta tänka, tankarna skriker saker som jag själv inte kan kontrollera, vill få tag på cellen, nerven som kontrollerar tankarna och stoppa den, vill ta en pappersbit och separera hjärnhalvorna från att kommunicera med varandra så att dem kan börja kommunicera med mig.


vet vad jag vill göra, jag vill ligga i sängen och dagdrömma, tankedrömma konstant om allt underbart, allt som får mig glad, allt som jag strävar efter, längtar för småsaker som inte är som att röka, längtar efter stora saker om inte är som att gå med en systemkamera i Angered.


jag tycker inte synd om mig själv dock utan tycker synd om systemet. först systemet i kroppen som bestämmer vad som gör en glad, vad man längtar efter och vad man vill ha. för de systemet verkar aldrig vara synkroniserat med logik centrat. Det andra systemet är ditt... den är inte synkad med min